Hejsan svejsan!!

Matchen idag blev inte alls som jag hade tänkt mig, jag ville verkligen hålla nollan och ställa upp för mitt lag. Istället så släpper jag in två mål, en på en jävla retur och en som fångades upp i vinden och smektes in i bortre krysset.

Vi hade motvind hela förste halvlek dessutom så det var svårt att få upp våra bollar. Hovås/Bildal, som vi mötte spelade dessutom så dem fick övertag med hjälp av vindan. Många långa bollar att springa på, så jag fick möta upp en fri motstånare och slänga mig rätt ofta i först halvleken.

Jag har dessutom tappat lite av mitt självförtroende när jag slänger mig efter bollen. I vanliga fall så brukar jag inte ens se min motstånare, jag fokuserar helt på bollen, men efter att jag slängde mig in i en kamp mellan fem spelare med huvudet först så har jag börjat fokusera mer på att inte bli sparkad igen. 

Det var nämligen inte något trevligt minne jag fick av det, massa ben som sparkar på en och spelare som ramlar över en. Fick dessutom en lätt hjärnskakning efter det.

 

Jag kände mig så värdelös hela matchen, småsaker som jag känner av eller saker som jag ser att jag egentligen borde göra något åt.

Andra halvleken var det bättre då vi hade vinden med oss och fick upp våra bollar bättre. Under andra halvlek fick vi dessutom in två mål och kom tillbaks i matchen. Hela matchen slutade 2-2 så jag kände mig okej, bättre att spela lika än förlora.

Men ändå så känner jag inte att jag gjort tillräckligt, och då, för en gångs skull så får jag bekräftelse av min tränare att jag faktiskt varit bra. Han sa att jag hade gjort en riktigt bra match, även om jag själv känner att jag var kass. Och eftesom han inte direkt är frimodig med sina beröm så började jag fundera; "Jag kanske var bra idag?"

Sen så kom en till man fram till mig som är med i mitt lags rörelse (som jag aldrig mött förut) och presenterar sig, han berömde mig också genom att säga att "det var roligt att få se mig spela". Och för er som inte förstår fotbollssnack så är det ju självklart en bra sak att vilja se på en spalare, för man vill ju inte se någon som spelar dåligt.

 

Detta kändes så undrebart för mig!!

Mitt lag berömmer mig nämligen aldrig på plan eller på träningar, så jag har till och med börjat ifrågasätta min egen talang. Men idag så känner jag att jag ändå kunde gå hem och vara lagom nöjd. 

Fick dessutom höra från min pappa som hämtade mig att några som tittade på matchen sa att jag hade räddat laget mot en stor förlust i första halvlek. Jag kände inte så men jag ser ju inte mig själv från utsidan, jag ser ju bara det som jag skulle kunnat göra bättre och smådetaljer.

 

Berömmet hjälpte mig faktisk egenom denna dagen, hade säkert mått jättedålig och inte dessa människor sagt det dem sagt, tänk att så lite kan ge så mycket!!

Så nu tycker jag att vi alla ska börja berömma varandra mer för allt grymt vi gör!! ;)