Tre stora saker

Hejsan svejsan!!
De senaste dagarna har varit ett ganska stort steg för mig fotbollsmässigt. För det första så har jag blivit uppflyttad till att spela med Fräntorp i division 2, där vi möter damer från andra lag. Sen så igår på träningen så kom A lagets målvaktstänare fram till mig och sa att han ville att jag skulle vara med på deras träning.
Och som tredje sak (ja till och med en tredje sak) så har jag blivit kallad till en distriktslags träning, där dem efter den ska plocka ut spelare till cup komunal.
 
Jag måste säga att det känns ganska bra, dessutom så fick jag hållt nollan i söndags som var min första match spelat med Fräntorp. En säsongstart med tre poäng är inte så dåligt heller för laget i sig.
Dock så finns det så klart lite mindre roliga saker som mer intensiva träningar skapar, som mitt knä till exempel.
Att slänga sig på plastgräs utan heltäckande kläder är precis som att slänga sig på knivar, det svider och gräver sig in i huden, men jag överlever.
 
Det kommer bli ännu en intensiv träning på onsdag då jag ska få träna med A laget igen.
 

Usch, namn

Hejsan svejsan!!
Det finns något här i världen som jag är verkligen sämst på, och detta är namn. Jag är ur usel på att komma ihog dem, det händer till och med att någon presenterar sig och en minut senare har jag glömt bort deras namn.
Även om det är rätt komiskt och rätt praktiskt för att använda för att starta en konversation så är det även rätt jobbigt. Det händer att jag blir lite orolig för att säga personen namn för att jag inte känner mig säker på om det faktiskt är så personen heter. Dock så tror jag ingen vet om att jag har denna osäkerheten för jag visar det aldrig. 
 
Denna svårighet med namn fick mig till och med att säga fel till en i klassen sista dagen i skolan. Man kan ju tänka sig att efter fyra år i samma klass borde jag kunna hans namn ganska väl, men nej då jag sa ett helt annat namn till honom, som då en annan i klassen heter.
Man undrar ibland varför man har sånna svårigheter med vissa saker och har jättelätt för andra. Vissa saker behöver man ju öva på hur länge som helst medans andra fallen som hansken i handen. Fast i för sig måste man nog ha några svårigheter, annars skulle väl livet gå förbi alldeles för lätt.
 
 

Tårtan

Hejsan svejsan!!
Eftersom det inte blev något bloggande igår så fick jag inte visat upp den underbart fina tårtan som jag och min kompis gjorde till henne. Men här är den.
Blåbärssmakande grädde och choklad granering. Detta fick hon faktiskt i födelsedags present så då blir det ju roligare att prova, även om då blåbärssmaken inte kändes så mycket.

födelsedagsbarnet

Hejsan svejsan!!
Idag är ingen vanlig dag, för idag är min kompis födelsedag!!
Ja så är det faktiskt, idag så fyller en av mina äldsta vänner 16 år och detta ska firas. Tårta ska bakas och sedan käkas, men efter det så får vi se vad vi hittar på.

Varför svart, det är hett!!

Hejsan svejsan!!
Fotbollsträning idag, och en tidig en så solen var uppe och visade sig mitt på himlen vilket betyder att vi bokstalvigt talt dushade i svett. Det bara rann av oss, och på fotbollsplaner så finns det aldrig någon skugga om man då inte räknar med den 5 centimerer tjocka skuggan som stolpen skapar.
Men kan ni dessutom gissa vad för färg våra träningstöjor har, SVART!! Man undrar vilken hjärndöd stolle som har kommit på den smarta idén att träna i svart. Det blir ju jättevarmt!!
Våra shorts är vita, våra strumpor är vita och vårat andra matchställ är vitt men våra träningstöjor ska självklart inte vara vita, det bytte dem till svart för några år sen.
Som ni ser, vi är vita.... förutom jag då som bara var reserv under hela Gothia cup och hade träningströjan på mig.
 

2 saker

Hejsan svejsan!!
Det finns två saker som jag verkligen stör mig på här i världen, det är småsaker men eftersom jag ser det i stort sett varje dag så gnager dem i bakhuvudet på mig.
 
Den fösta är att folk tydligen aldrig vill ställa tillbaka sina stolar efter att dem har ätit. Om man har suttit på en stol så ställer man väl tillbaka den så den inte står ivägen, eller?? Ärligt talat så vet jag ingen som har det som en vana precis som jag.
Varje gång vi lämnar bordet i bamba så är det alltid bara en stol som inte står en helvmeter ifrån bordet, och det är min stol. Fattar inte att det är så ovanligt att föräldrar lär sina barn att ställa tillbaka stolen, mina var alltid noga med det.
 
Det andra är att folk alltid ska lämna toasisten uppe efter att ha gått på toa, hur svårt är det egentligen att fälla ner den?? Det är mycket trevligare om man slipper glo ner i ett stort hål så fort man bara behöver tvätta händerna eller hämta något.
Visst att vissa tycker det är jobbigt att behöva ta upp locket varje gång man måste använda toan, men kom igen, hur jobbigt kan det egentligen vara?? Det blir dessutom mycket trevligare.
 
Om ni fortsätter att vara så här slarviga så kommer jag att bussa min stora tiger på er!!
RSS 2.0