Sanningens ögonblick
Hejsan svejsan!!
Nu hade jag tänkt att dela med mig av mina erfarenheter här i livet.
Livet gå ju upp och ner hela tiden och ibland så känns det jobbigare än vanligt. När detta händer ska man alltid försöka tänka positivt även om det inte alltid är lätt.
För mig är det då ett jättebra sätt att skriva ner min sorg på ett papper och sedan lägga bort det, på så sätt har jag inte sorgen inne i mig utan på nogot fysiskt så jag kan se vad som gör ont.
Jag hittade nyligen en berättelse/dikt som jag skrev en gång för något år sen, och jag tänkte berätta den för er.
Även om du inte tror det, så kan jag leva mitt liv utan dig.
Även om du inte förstår det, så har jag inte gråtit en tår över dig.
Jag står hemma i den tröjan som du hata och i de jeansen som du tyckte var för slamiga.
Snart ska jag även gå till den festen som du bad mig att inte gå på för att du själv inte kunde.
Ändå, när jag kommer dit, så är du den första som jag ser.
Jag vänder mig om och plötsligt känner jag en hand på min axel, med en långsam snurr ser jag dig i ögonen.
Tårarna rinner ner för din kindn och din mun öppnas.
- Snällaförlåt mig, jag kan inte leva utan dig.
Hans blick följer längmed min kropp.
- Du är bara för snygg idag.
Kommentarer
Trackback
