Kära tränare, aldrig någonsin trodde jag att jag skulle bli så påhoppad och nertryckt när jag utför det jag älskar mest här i världen, fotboll!! Inte trodde jag att du som alltid har varit så stöttande skulle bara helt plötsligt vända om och bli en sådan skitgubbe och klaga på mig när du inte ens hade ett bra argument. JAG ÄR RIKTIGT SÅRAD!!

 

  Det började helt vanligt, det var dricka pause och eftersom jag alltid har med mig vattenflaskan till målet och dricker lite då och då så sprang jag och hämtade bollar istället. Tränan såg detta och pekade på att jag skulle skuta en lång boll till honom som han skulle nicka in i mål, och jag kan berätta att skjuta inte är min starka sida.     Så jag råka lägga mig för mycket så bollen lyftes inte.

  Jag började gå lite mot tränare och var lite sur på mig själv att jag inte kunde få till en bra boll, så jag sa "Ledsen jag råka lägga mig för mycket". Han hörde inte riktigt så jag svara igen, "Jag råka lägga mig för mycket".

  Och nu kommer början av påhoppet!!

"Ja, jag vet. Du lägger dig ner när du skjuter och du vrider dig på något konstigt sätt så...."

"Ja, jag vet. Jag försöker."

"Men du måste lära dig detta Hanna, det är inte bra annars, det är INTE bra. Du måste stå och nöta!!"

(Detta att jag ska stå och nöta är något som jag är mycket medveten om och som jag verkligen har försökt att ta mig till och göra, men för tillfället har jag en skadad höger fot som gör ont om jag träffar på fel sätt. Och att träffa på fel sätt är något som jag gör ofta!! Jag har även tagit mig lite korta stunder för att träna upp min vänster för att föraöka kompensera min skadade högerfot, men detta tar ju ett tag. Så jag svara:)

"Jag vet, men för tillfället så har jag en skadad fot så jag kan inte..."

"Du är ju alltid skadad!!"

(Ursäkta mig, sa du verkligen vad jag tror du sa?? Ja det gjorde du, och detta var ett stort misstag min käre tränare!! Om jag hade berättat för dig varje gång eller till och med varit hemma från träningarna varje gång jag var skadad så skulle inte du sett skymten av mig, du skulle sett mig ibland men då skulle jag vara försiktig för att jag fortfarande inte var läkt. Detta påhoppet tog rejält på mig för det är sant, men jag säger aldrig något förutom några enstaka gånger som till exempel när jag hade fått hjärnskakning.)

"Ursäkta mig?? Nämn sist jag var skadad!!"

(Och detta kunde han inte ens svara på, så jag fick göra det åt honom.)

"Det var sist när jag hade hjärnskakning"

"Men du är ju alltid skadad, det går inte."

"Men vad vill du jag ska göra hade du tänkt, vill du att jag ska bli handikappad i foten och inte kunna använda den alls??"

"Men ge dig!!"

(Men ge dig, men ge dig?? är det de ända han har att komma med?? Ett ynka men ge dig!! Vet ni kära läsare om att fotboll inte direkt är den mest helsosamma sporten och att skadade spelare är mer än vanligt. Vet ni om att ifall men överbelastar något så säger kroppen till genom att man får ont när man belastar den igen på samma sätt. Och sist, visste ni att om man fortsätter att använda något som redan är skadat så kan det leda till permanenta skador, alltså handikapp. Detta har min far berättat för mig som varken är läkare elle har spelat fotboll på någon högre nivå än lek, det ända han har gjort är att han har dömt fotboll på högre nivå. Så denna tränaren som är utbildad i spel, skador och ungdomspshykologi (hoppas jag) borde absolut inte säga detta!!)

"Men vad menar du då?? Jag ska nöta så fort jag har läkt, tidigare kan jag inte göra något."

"Okej men det är bra."

(Och så går vi båda därifrån, jag med en enorm aggretion som nästan får mig att gå av planen när vi ska spela match och han med något som jag hoppas innefattar att han skäms. Fotboll är något jag älskar och har alltid gjort, ska jag nu tycka det är jobbigt att gå till träningarna bara på grund av att denna tränaren alltid är där?? Om inte han kommer till mig nästa träning och ber om ursäkt så kommer jag att undvika honom under en obestämd tid, det kan jag lova.)