Hejsan svejsan!!

Nu har jag öntligen satt mig framför datorn igen. Skulle ha skrivit tidigare då jag redan kom hem innan lunch idag. Men det första som jag gjorde när jag kom hem var att lägga mig och sova, det kände jag att jag behövde!!

 

Varför jag är hemma redan så tidigt beror på att jag har fått en rejäl blodutgutning precis bredvid mitt smalbens sklättben, och det har legat på och gjort ont och pulserat hela dagen. Dessutom så blir det ju inte särskillt bättre när jag är tvungen att gå runt och så upp hela tiden när jag jobbar. Till slut så tod jag inte ut mer och satte mig ner en stund. Jag hade nämt skadan för de jag jobbade med så de inte bara trodde att jag var lat.

Då frågade hon hur jag mådde och tyckte att jag skulle ta en tidig pause. Så det gjorde jag och satte mig ner i matsalen i soffan, och när de kom så sa hon att hon tyckte att jag skulle gå hem om jag hade så ont.

Jag tog mina saker och sa vad som hade hänt och hur det kändes, och han förstod och jag fick gå, eller åka buss hem. Skönt!!

 

Skadan fick jag nämligen igår under matchen mot Stenkullen.

Och att jag kommer tillbaka med en skada är inte direkt någon nyhet. Målvakten fär nämligen utsätta sig själv för skador, viket jag kan man säga utnyttjar.

Men det är ju rätt svårt att inte göra det då när någon kommer rusande mot en med bollen och ska göra mål. Då är det bästa sättet att stoppa den genom att rusa ut och slänga sig framför fötterna på pesonen och fånga bollen. Okej då, man kan väven stanna kvar i målet och avvakta tills spelaren skuter, men när man spelar i den serien som jag gör så går det bara inte. Om man avvaktar så komer de närmre och kan bara hur lätt som helst placera bollen lätt och enkelt recis innanför målstolpen, och då hinner jag inte med att reagera tillräckligt fort om de är för nära!!

Dock så var det inte det som hände denna gången.

 

 Bollen var påväg mot mig och även min egen spelare med en motståndare tätt inpå. Jag visste jatt jag skulle hinna före även om de6t skulle bli utan för straffområdet(där jag får ta med hand) och skulle kunna skjuta bort bollen fortare än henna då jag bland annat skulle komma i rätt riktining.

Jag tog sats och rusade ut i full fart, skrek "MÅLVAKT!!" för att göra min spelare uppmärksam på att jag skulle komma ut och ta den.

Jag vet inte om det var så att hon inte uppfattade det eller om hon nu inte han se mig och reager i tid.

Jag tog sats med benet och skjöt......

En smäll hördes och jag hade fått iväg bollen en bit, men mitt i rörelsen så hade mitt ben stannat och stött emot något annat, något hårt. Hon hade nämligen inte hunnit bort i tid och hennes ben stod kvar precis vid sidan av bollen. Smärtan kom som en blixt i hela benet, men det han jag knappt uppfatta då jag fick syn på att en motståndare hade fått tag på bollen och var påväg att skjuta mot mål.

Snabbt som bara den fösöker jag hinna backa tillbaka in i målet och hon skjuter.

Mina målvaktsreflexer hoppar in och jag slänger mig efter bollen och fångar den. Men aldeles för sent upptäcker jag att jag är utanför mitt straffområde. Lika snabbt som jag fångade bollen slägger jag den och hör hur dommaren blåser.

Jag reser mig upp och överblickar planen, helt plötsligt får jag syn på min egen spelare som fortfarande sitter ner på planen och håller om sitt ben. Dommare har stuckit dit och vinkat till sig en av våra tränare och några andra står runt och kollar på.

NEJ!! skriker jag innombords, säng inte att jag har skadat henne nu!! Ångesten kommer över mig och jag blir samtidigt medveten om min egen smärta som stamar genom hela benet.

Utan att ta blicken från min sittande spelare så backar jag tillbaka in i målet och tar en klunk vatten. Medan jag gör det så börjar min spelare ställa sig upp och värkar ja klarat sig ganska bra ändå för hon vill fortsätta spela. Jag pustar ut och väntar på att dommaren ska komma fram till mig och ge mig ett gult kort för att jag tog med hand.

Men istället så backar han tillbaka till sin plats och blåer bara igång matchen igen med en straff.

Lättad men lite förvirrad placerar jag mig i målet och korrigerar till muren som mina spelare har ställt upp framför målet.

Motståndaren tat sats och skjuter, jag släpper förbi bollen utanför målet och springer för att hämta den. Varje steg med benet känns som en blixt i smalbenet, men jag biter ihop, lägger upp bollen och skjuter ut den för att låta mina spelare göra ett nytt anfall.

 

Det var det ja!!

Nu får ni ha en bra helg. Vila er, eller det är i alla fall vad jag ska göra, vila och läka mig innför nästa viktiga match som redan är på söndag.

Eller för mig så är ju alla matcher viktiga!!