Hörde det här sitatet i skolan idag från Maggan. (Eller läste det från hennes tröja)

Men ändå, det är sant, men något som man sällan tänker på.

När något jobbig händer vill man bara borra sig ner i sängen och hoppas på att morgondagen aldrig kommer. Det är då man egentligen ska tänka på detta ordspråket, men det är då man inte vill höra talas om det heller.

Och det är då man behöver sina vänner och familj som allra mest.

Även om du känner att du vill vara ensam och sörja ifred så är det alltid bättre att sitta och sörja med en person som man känner sig trygg och mår bra med. Man behöver inte säga något, bara man inte är ensam och sörjer för det gör det oftast bara värre.

Sällskap kan ge så mycket mer än att man inte bara känner sig ensam. Det kan ge stöd och kärlek även när den är stum.

Tänk på detta nästa gång du känner dig nere eller din vän inte mår bra och bara vill vara ensam. Du kan ge så mycket stöd bara genom att vara där.

(Bilden är från i sommras)